Det ord som kommer för mig när jag satt där och lyssnade på Helenes medley av gamla godingar var att det blev så Magiskt, att sitta och titta ut över publiken som fick en sådan feeling av låtarna hon sjöng ja det var obetalbart men magiskt var det att så många i bänkraderna satt och sjöng med och vi klappade så handflatorna var alldeles röda och utan känsel men när hon började sjunga en gammal Creedence låt Cotton Fields då fick jag en såån skön feeling så jag satt där jag satt och bara kände näää jag kan inte sitta jag måste upp å stå men så är man i kyrkan med hela kören och man kan inte resa sig upp hur skulle det se ut tänkte jag men va f-n man e ju bara som man e när man inte blev som man skulle men jag satt ner och diggade men det var inte detsamma
Men som sagt det blev magiskt då, hoppas Glenn ursäktar
Så på torsdag får vi uppleva detta ögonblick igen och se om det kommer att kännas likadant
Underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar