Jag har bestämt mig
Antingen tar jag den här chansen nu ELLER så kommer jag alltid att ångra att jag aldrig tog den.
Hade en förläggning med mina ungdomar som fick det fria ordet att yttra sig
Dottern var konfunderad en lång stund, men jag lät henne fundera i ro, sonen han ryckte på axlarna och sa att han inte visste vad han tyckte.
Nää, man kan ju inte mer än låta dem ta in det och ta det till sig...
Efter långt tänkande sa min dotter men mamma då får vi ju ingen semester tillsammans, men är det detta du vill så ska du ju ta chansen
Tack R för att du över huvudtaget tyckte till och för att du inte gav mig skuldkänslor
Det är ju tufft ändå men jag vill ju verkligen detta
Vi får se hur det går
Fortsättning följer!
onsdag 27 februari 2013
söndag 24 februari 2013
Vad är ansvar och vad är drömmar?
Jag går och grunnar på något som håller på att ta kol på mig fullständigt...
Jag har alltid tagit största ansvaret i vårt hushåll vad gäller marktjänst, barnen och skolan
Min man blev erbjuden jobb inom den stora koncernen han jobbar i idag
Eftersom han var lite,jag säger bara lite till åren kommen när frågan dök upp om att ta jobbet han har idag och få möjligheten att komma vidare från den gamla arbetsplatsen, så var diskussionerna många och långa innan vi var överens...ja det krävdes visst övertalning från min sida men samtidigt tror jag att han behövde min s k "välsignelse" för att verkligen veta att det var ok, för egentligen tror jag att han redan hade bestämt sig men så hade han ju oss, sonen och mig, att tänka på
Det har varit långa .tuffa turer kring detta hela för jag har många gånger känt mig som ensamstående med ett litet barn, senare ett andra barn till, för till saken hör det till att min man har rest land och rike runt och var sällan hemma under långa perioder men samtidigt är jag glad för att jag ALDRIG stått i vägen för honom och för hans karriär, för han arbetat upp sig ganska duktigt
Många har gångerna varit då jag varit ledsen och förmodligen i hans öron låtit gnällig, otacksam och bitchig men det har inte varit lätt för mig eftersom jag hade min skada som jag drogs med och kände mig mindervärdig på ett sätt, ja det har inte varit lätt MEN åren går och nu är situationen en annan
T ex att ta ett jobb, inget heltidsjobb, men ändock vad ska jag göra????
Jag älskar kläder,färger och form och helt plötsligt dyker det bara upp!
Rabalder söker både säljare och butikschef men inte här utan vid den bohuslänska kusten och det i sommarbutiker som bara har öppet under sommaren
Jag känner panik för jag vill verkligen detta, det är för mig ett sätt att få in foten i företaget som vars kläder jag passar superbra i och som har en kvalite utöver det vanliga och i Lund påtalades det vid ett tillfälle att jag skulle verkligen passa till att vara modell för deras kläder ,gissa om det gjorde mig lycklig???
Det är inte lätt att få jobb i dessa butiker annars men så såg jag detta unika tillfälle men hur ska jag göra med det jobbet jag har nu, var ska jag bo,vem ska ta hand om det hela här hemma och se till att det flyter för om något skulle hända så kan jag inte bara sätta mig i bilen eller ta tåget och åka hem.... ja kanske jag måste säga som Askungen; ja vad är en bal på slottet...
Du som läser detta, kom gärna med inlägg för jag e villrådig
Mitt ansvar är ju kanske här hemma...
Jag har alltid tagit största ansvaret i vårt hushåll vad gäller marktjänst, barnen och skolan
Min man blev erbjuden jobb inom den stora koncernen han jobbar i idag
Eftersom han var lite,jag säger bara lite till åren kommen när frågan dök upp om att ta jobbet han har idag och få möjligheten att komma vidare från den gamla arbetsplatsen, så var diskussionerna många och långa innan vi var överens...ja det krävdes visst övertalning från min sida men samtidigt tror jag att han behövde min s k "välsignelse" för att verkligen veta att det var ok, för egentligen tror jag att han redan hade bestämt sig men så hade han ju oss, sonen och mig, att tänka på
Det har varit långa .tuffa turer kring detta hela för jag har många gånger känt mig som ensamstående med ett litet barn, senare ett andra barn till, för till saken hör det till att min man har rest land och rike runt och var sällan hemma under långa perioder men samtidigt är jag glad för att jag ALDRIG stått i vägen för honom och för hans karriär, för han arbetat upp sig ganska duktigt
Många har gångerna varit då jag varit ledsen och förmodligen i hans öron låtit gnällig, otacksam och bitchig men det har inte varit lätt för mig eftersom jag hade min skada som jag drogs med och kände mig mindervärdig på ett sätt, ja det har inte varit lätt MEN åren går och nu är situationen en annan
T ex att ta ett jobb, inget heltidsjobb, men ändock vad ska jag göra????
Jag älskar kläder,färger och form och helt plötsligt dyker det bara upp!
Rabalder söker både säljare och butikschef men inte här utan vid den bohuslänska kusten och det i sommarbutiker som bara har öppet under sommaren
Jag känner panik för jag vill verkligen detta, det är för mig ett sätt att få in foten i företaget som vars kläder jag passar superbra i och som har en kvalite utöver det vanliga och i Lund påtalades det vid ett tillfälle att jag skulle verkligen passa till att vara modell för deras kläder ,gissa om det gjorde mig lycklig???
Det är inte lätt att få jobb i dessa butiker annars men så såg jag detta unika tillfälle men hur ska jag göra med det jobbet jag har nu, var ska jag bo,vem ska ta hand om det hela här hemma och se till att det flyter för om något skulle hända så kan jag inte bara sätta mig i bilen eller ta tåget och åka hem.... ja kanske jag måste säga som Askungen; ja vad är en bal på slottet...
Du som läser detta, kom gärna med inlägg för jag e villrådig
Mitt ansvar är ju kanske här hemma...
Semester och sportlov
Så har faktiskt en vecka bara sprungit iväg, egentligen är det hemskt tycker jag och även dottern att först så går de två första dagarna sakta men sen från mitten av veckan och fram till söndagen så kan man bara knäppa med fingrarna så är veckan slut - är det fler som känner likadant???
Måndagen jobba jag sen tog jag semester två dagar så det blev semester för min del hela veckan.
Letade jobb ett par dagar där och har inte fått svar från några i o m sportlovet.
S har besökt sin kusin i malmö och varit med kompisar och R har också träffat kompisar.
Så det har varit rätt så lugnt i veckan.
Söndagen den 17 e åkte jag och väninnan till gospelövning i hörby, slöt upp med vår körledare och två andra.
Vilken tur att vi åkte dit, dels sjunger KS sina låtar lite annorlunda på så sätt att de gör dom till sina egna på ett sätt dels var det helt underbart att få sjunga så starkt och lågt som jag känner att jag själv sjunger men kanske sällan kan på våra övningar.
Kul var att tjejen som stod bredvid mig-hon var jätte duktig-sa åt de andra i alt stämman att hon tyckte vi sjöng jättebra så de kom att få uppbackning av oss, för själv skulle inte hon vara med den 10 mars när vi ska ha gospelkonsert i ö kärrstorp ihop med dem.
Men jag säger bara oj oj och åter oj, vänta bara tills vår egen kör blir varse om hur låtarna ska sjungas,inte helt säker på att alla kommer att hänga med; för det är nåt visst med att sjunga gospel det måste ni som vet hålla med om! Det är hämningslöst och underbart man bara liksom är och sjunger så det känns i kropp och lungor m a o helt underbart att bara strunta i noter för en gångs skull ...mmmm som en förlossning kan man nästan likna det vid, när det är över känner man sig stark, upprymd och bara så jäkla lycklig, man e som en ny människa
Funderar på att ev jobba x någonstans i den bohuslänska kusten men vet ej i nuläget hur jag ska fixa detta
Återkommer
Måndagen jobba jag sen tog jag semester två dagar så det blev semester för min del hela veckan.
Letade jobb ett par dagar där och har inte fått svar från några i o m sportlovet.
S har besökt sin kusin i malmö och varit med kompisar och R har också träffat kompisar.
Så det har varit rätt så lugnt i veckan.
Söndagen den 17 e åkte jag och väninnan till gospelövning i hörby, slöt upp med vår körledare och två andra.
Vilken tur att vi åkte dit, dels sjunger KS sina låtar lite annorlunda på så sätt att de gör dom till sina egna på ett sätt dels var det helt underbart att få sjunga så starkt och lågt som jag känner att jag själv sjunger men kanske sällan kan på våra övningar.
Kul var att tjejen som stod bredvid mig-hon var jätte duktig-sa åt de andra i alt stämman att hon tyckte vi sjöng jättebra så de kom att få uppbackning av oss, för själv skulle inte hon vara med den 10 mars när vi ska ha gospelkonsert i ö kärrstorp ihop med dem.
Men jag säger bara oj oj och åter oj, vänta bara tills vår egen kör blir varse om hur låtarna ska sjungas,inte helt säker på att alla kommer att hänga med; för det är nåt visst med att sjunga gospel det måste ni som vet hålla med om! Det är hämningslöst och underbart man bara liksom är och sjunger så det känns i kropp och lungor m a o helt underbart att bara strunta i noter för en gångs skull ...mmmm som en förlossning kan man nästan likna det vid, när det är över känner man sig stark, upprymd och bara så jäkla lycklig, man e som en ny människa
Funderar på att ev jobba x någonstans i den bohuslänska kusten men vet ej i nuläget hur jag ska fixa detta
Återkommer
fredag 15 februari 2013
Mocca latte och kanelsnäckemuffins
Tack för fika stunden L
Den behövde vi verkligen
Tack för rundturen också
Tutankhamun
Söndagen den 10 februari då åkte vi till Egypten
Inte bokstavligen, men till malmö mässhallar där utställningen har sitt säte
KÖ... vad är det ?
Vi köade i 60 min och kom inte alls in vid den tiden som det stod på våra biljetter
Väl inne fick vi ta var sin audiophones för att bli guidade igenom denna utställning
Helt fantastiskt
Vilken skatt Egypten egentligen är stolt innehavare av
Jag tror aldrig att någon av oss fotograferat så mycket med våra mobiltelefoner (för det fick man)
Titta njut
Inte bokstavligen, men till malmö mässhallar där utställningen har sitt säte
KÖ... vad är det ?
Vi köade i 60 min och kom inte alls in vid den tiden som det stod på våra biljetter
Väl inne fick vi ta var sin audiophones för att bli guidade igenom denna utställning
Helt fantastiskt
Vilken skatt Egypten egentligen är stolt innehavare av
Jag tror aldrig att någon av oss fotograferat så mycket med våra mobiltelefoner (för det fick man)
Titta njut
Så skimrande var aldrig havet
...så inleddes begravningen den 8 februari
Stillsamhet
Ro
Tända ljus
Ett hav av blommor
Hustrun
Döttrar med sina familjer
Nära släktingar
Vänner
Präst
Kantor
Kyrkovärd
Tankar kring hur livet kan te sig fladdrar förbi mina ögon, jag blir tvungen att sluta ögonen när kantorn spelar; jag har hört om en stad, det är alldeles tyst i kappellet, bara ljudet av gråt,maktlöshet över att inte kunna trösta man sitter där man sitter och vad finns det för tröstande ord vid ett sådant här tillfälle...inga... bara en hand att hålla
De här veckorna spelades ett minne upp framför mig det var när min egen far gick bort
Det har känts som en evighet sen men blev plötsligt nu så nära så känbart att jag faktiskt fick rysningar, men det är ju så här det är, så här det känns att mista någon man står väldigt nära...
vid nästa psalm som spelades flimmrade det för mig igen och tårarna rann, tittar på rosen som jag ska lägga på kistan när jag går fram, känner på den den är hård i sin knopp... när hustrun står vid kistan och tar farväl känns det lugnt och väldigt tryggt man stänger ögonen och känner att de haft ett bra och fint liv ihop, när sen min älskade vän ska ta farväl av sin far,med sin man och son på var sin sida om sig då vill jag att detta bara ska vara en dålig dröm...då kan jag inte hålla tillbaka några tårar när hon säger att det är andra gången hon tar farväl av sin älskade pappa...för det var han
En älskad pappa, man, broder,svärfar, morfar till fyra underbara ungdomar, vän som man hade roliga samtal med
Tack för allt du ställde upp med och för att jag/vi fick lära känna dig
Djupt rörd är jag också över det K sa till oss och det vi fick vara med om, det sitter redan djupt etsat i mitt hjärta och det bär jag med mig för alltid.
Stillsamhet
Ro
Tända ljus
Ett hav av blommor
Hustrun
Döttrar med sina familjer
Nära släktingar
Vänner
Präst
Kantor
Kyrkovärd
Tankar kring hur livet kan te sig fladdrar förbi mina ögon, jag blir tvungen att sluta ögonen när kantorn spelar; jag har hört om en stad, det är alldeles tyst i kappellet, bara ljudet av gråt,maktlöshet över att inte kunna trösta man sitter där man sitter och vad finns det för tröstande ord vid ett sådant här tillfälle...inga... bara en hand att hålla
De här veckorna spelades ett minne upp framför mig det var när min egen far gick bort
Det har känts som en evighet sen men blev plötsligt nu så nära så känbart att jag faktiskt fick rysningar, men det är ju så här det är, så här det känns att mista någon man står väldigt nära...
vid nästa psalm som spelades flimmrade det för mig igen och tårarna rann, tittar på rosen som jag ska lägga på kistan när jag går fram, känner på den den är hård i sin knopp... när hustrun står vid kistan och tar farväl känns det lugnt och väldigt tryggt man stänger ögonen och känner att de haft ett bra och fint liv ihop, när sen min älskade vän ska ta farväl av sin far,med sin man och son på var sin sida om sig då vill jag att detta bara ska vara en dålig dröm...då kan jag inte hålla tillbaka några tårar när hon säger att det är andra gången hon tar farväl av sin älskade pappa...för det var han
En älskad pappa, man, broder,svärfar, morfar till fyra underbara ungdomar, vän som man hade roliga samtal med
Tack för allt du ställde upp med och för att jag/vi fick lära känna dig
Djupt rörd är jag också över det K sa till oss och det vi fick vara med om, det sitter redan djupt etsat i mitt hjärta och det bär jag med mig för alltid.
onsdag 6 februari 2013
Tänk om herr minister
Fick veta när jag ringde FK att man får ingen ersättning av dem för VAB ja inte ens det,VAB när ungdomen är fyllda 16 år, nähä sa jag,nä sa hon på FK det har regeringen beslutat att när man är 16 då klarar man av att vara själv hemma, det är bara om 16 åringen ligger inför döden eller får cancer som man får VAB!!!!! javisst sa jag men om man är yr och mår fruktansvärt dåligt och inte kan vara hemma själv då idiotförklaras man fråga jag! Nä R kunde inte och skulle inte behöva vara själv hemma man e rätt liten när man mår skit
Så Fredrik Reinfeldt, tänk om lite där; om din dotter mådde så tror jag inte heller att du skulle struntat i att stanna hemma,men ersättning hade du ju fått endå men det får inte jag och inte ens kompledigt har jag
Inte ska man behöva drabbas av varken cancer eller döden för att ens mamma och pappa ska kunna vara hemma hos en bara för man är 16 och anses då vara stor och kunna ta hand om sig själv...det finns fler åkommor som kan uppstå t ex att man blivit transplanterad och kroppen inte "hittat hem ännu"och man mår uselt herr minister!
Tänk på den
Och det finns mer att skriva om men det tar jag en annan gång.
fredag 1 februari 2013
Februari 2013
Så är då den första månaden på det nya året slut! Januari kan sammanfattas ungefär så här,
Nyårsafton fick firas mycket lugnt efter att jag legat på sjukhuset och dels blivit sövd för operation och dels fått fyra påsar blod och likaså blev nyårsdagen också lugn med en underbar sittning i soffan,innjutande av en god kopp te och en varm filt iförd en skön pyamas tittandes på nyårskonserten från Wien, den har jag aldrig missat nån gång. Älskar den och skulle vilja sitta där kanske när man fyller 50!!!
Min mans brorsdotter fyllde myndig -HURRA HURRA.
Om far hade levt skulle mina föräldrar firat sin bröllopsdag.
Min bästa väns far går bort. Stor sorg och saknad.
Kören börjar.
Fler besök på sjukhuset börjar för min egen del.
Konsert med Patrik Isaksson och Musikskolan i Sjöbo.
Min kusin och hans familj lämnar vackra Schweitz för 3 år för att bo i Portugal. Minden jol nektek.
Jag fyllde 45.
Mmm så var det.
Så har januari förflutit.
Och inte att förglömma SNÖ SNÖ JÄTTE MYCKET SNÖ.
Jag designade om min blogg. Tack för hjälpen R.
Februari välkommen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)