Brister

Skulle inte vilja stå här när åskan går!
Brist på elektriker eller??

Jag ser att jag brister ,inte bara på ett plan utan flera
Klagomål finns på mig och jag tänker men många ggr orkar jag fan inte tänka längre
Det är så mycket jag ställt upp på ,så mycket jag fått bita ihop för och ingen absolut ingen har någon gång ställt frågan till mig ; orkar du detta ?
Nej man har bara tagit förgivet att allt skulle vara som vanligt efter min operation det var inget snack om saken, på som vanligt ,känn inte efter
Nej det kan vara fan så lätt när man aldrig själv befunnit sig i min situation att säga ;du känn inte efter bara gör vad du ska
Ja nu har fem år gått och jag har gjort vad jag kunnat och är någon inte nöjd så fine säger jag
Ni är inte i mina kläder och kommer aldrig att vara det heller
Mitt hopp är att hitta ett jobb jag kan komma att trivas med och bra betalt så att jag kan investera i den där lilla stugan jag så hoppfullt har mina tankar kring vid havet eller den där lägenheten vid havet som jag sett ut
Brister finns också i motionerandet det har kommit på efterkälke riktigt rejält
Jag har fått mig så många törnar på olika sätt men det som mest gjort ont är det med familjen att inte vara överens om saker har också känts som ett hugg i bröstet
Det som en gång innebar ett löfte känns sååå milslångt borta
Varför blev det så här?
Varför är det bara den ena parten som ska ge vika för att den andra hela tiden ska få rätt och få sin vilja igenom
Är man svag när man ger efter eller är det bara att man har inte förmågan att käfta med en som är envis så att det blir obehagligt att ens överhuvudtaget diskutera med vederbörande
Nej jag behöver en time-out från allt och alla känner jag
Jag har gett fem år här nu med familjeliv och jobb på halv tid efter en operation som krävde väldigt mycket av mig och det var tufft att komma tillbaka men jag klarade det, sen alla konflikter med olika människor ,mitt tålamod har prövats, jag har gråtit,varit förbannad, varit på väg att ge upp hundratals ggr, stöttat min dotter i hennes situationer ,stöttat sonen i hans situationer och faktiskt stöttat min man i hans jobb men det ser han inte på med samma ögon tror jag
Stöttningen nu är min att få och det fås inte alls lika enkelt som att jag ska stå där redo tillpass...
Ja ibland måste det ut ,kräkas ut om inte annat
Men jag har tröttnat rejält och måste på något sätt få tillbaka min livsglädje
Hjälp mig någon med ett gott råd!!