Ja, när hösten kommer och man hamnar i månadsskiftet september/oktober så går alltid mina tankar till min älskade lilla pappa.
Egentligen var han inte liten/kort i lästen , min pappa var en lång stilig man 1,90 cm lång, alltid välklädd, en allmännbildad man som hade en enorm humor och ett hjärta av guld.
Många har de stunder varit då jag önskade att han fått träffa sina barnbarn och de honom.
Han älskade barn och var av den gamla generationen född 1923 då bl a aga var tillåtet men pappa rörde aldrig oss barn, han tyckte inte om agning, men när han blev arg då kunde man höra på hans tonläge att det var allvar i lägret.
Min pappa älskade mig väldigt mycket det vet jag och har ofta fått höra av andra att jag var hans ögonsten, kanske för att jag är sladdbarn.
Pappa gick bort en kall septemberdag 1981 efter att ha kämpat emot en jobbig lungcancer som sedan spred sig till skelettet.
En annan man i mitt liv var min käre svärfar som även han hade ett hjärta av guld, otrolig duktig på snickeri tycker jag , efter att ha byggt en jätte fin grind till oss, när vi bodde i Höllviken, en grind som inte hade ett enda spik i sig, ett skohorn i trä och några nyckelharpor.
Han tog ofta fram dragspelet när vi var samlade vid högtider på gården i Skivarp men det var i Anderslöv han kände sig hemma och där ligger han begraven på en stor familjegrav innehållande 3 generationer tillbaka.
Han var född 1928, tydligen var det många män som föddes däromkring som hade stora hjärtan.
Så klart även kvinnor men ni förstår.
Nu i veckan har jag fått veta att min bästa väns pappa är väldigt dålig och det gör så ont i hjärtat för jag vet, jag vet vad de går igenom just nu.
Vi pratades vid, L och jag och jag hoppas att jag hade något vettigt att säga henne , ledsamheten och rädslan kan man aldrig hjälpa att ta bort men man kan lyssna och åter lyssna och försöka svara ärligt men det är nog lättare när man själv varit med om samma saker.
Y var lite grann som en x pappa till mig , med tukt och förmaning höjde han med pekfingret åt L och mig när han skulle köra oss till dansen och sade alltid var nu rädda töser, om pågarna som han tyckte synd om som fick uppleva så granna töser som vi, ja ni förstår....nu blev jag ganska rörd till tårar när jag plötsligt mindes tillbaka...och det var så mycket mer som jag bevarar för alltid i mitt hjärta.
En annan vän till mig går igenom samma sak med sin pappa...
Varför är hösten alltid förknippad med sådana här händelser?
Jo, jag tror jag vet varför
För att hösten är en så vacker årstid som lindar in allt ömt i sina vackra färgprakter för att man ska få ta det med sig dit man är på väg och för att man lever väldigt länge på dessa vackra dimensioner av olika nyanser i höstens färgpalett.
Du vet L att jag alltid finns för dig när helst du behöver mig.
Jätte Bamse Kram från mig till er och era underbara pappor
B
DU vet också att jag lyssnar när du behöver prata med någon I.
