Oron brast ut i gråt för mig och dottern kramade mig hårt
Jag var så lättad att allt brast
Dottern hade haft en klump i magen som nu gjorde riktigt ont och släppte och det värkte
Ruffa tittade på oss och ville upp i famnen på oss
Så här länge har hon ALDRIG varit borta
Jag skulle börja leta efter henne och befarade att hon nog inte fanns längre
Jag är världens lyckligaste kattmor som hade fel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar