Inget speciellt har jag företagit mig utan istället försökt ta det lugnt
Igår fick jag veta att jag hade året ut på mitt arbete och inte ett år fram som jag skrev under på i förra veckan ,kan vara en faktor till varför jag mår konstigt idag ,tror jag
Man är liten i sammanhanget när det gäller såna här saker och ingenting annat
Ibland ställer jag mig själv frågan om människor i min närhet förstår hur mycket jag kämpar för att ta mig igenom varje dag, vart endaste dag , jag säger inget vill inte gnälla men ibland tryter tålamodet ordentligt och jag orkar inte vara den där fina goa bästaste kvinna som folk säger att jag är
Jag orkar inte
En gång i tiden gick jag upp i ottan för att ta mig till mitt jobb och utföra det arbetet klanderfritt och med väldigt stort ansvar, jobba åtta timmar ibland eller oftast mer när det behövdes
Efter det gifte jag mig och skaffade barn och de stackarna fick hänga med opp på tidiga morgnar och vänta ibland på att mamma hade jobbat färdigt för att få komma hem och bara leka och äta och mysa
När vi hade en liten som fick spendera otaliga ggr på sjukhus jobbade jag fortfarande åtta timmar om dagen tills man sa åt oss att nu fick vi lov att bara finnas för barnen
Efter den första tiden hemma efter det ville jag börja jobba igen åtta timmar men man sa åt mig att jag nog inte borde näähä men det vill jag
Skulle jag aldrig gjort inser jag idag för den ggn var jag inte fokuserad på mitt arbete utan på mitt barn som mådde dåligt och jag hamnade själv bokstavligt talat i kläm
Idag är jag efter den händelsen opererad och kan inte jobba åtta timmar utan nu jobbar jag halvtid vilket är förödande för min ekonomi
Vem frågar hur jag mår?
Vem frågar hur jag har det på jobbet?
Vem hjälper mig att försöka hitta ett jobb som är stimulerande och som passar mig?
Vem frågar om jag klarar mig ekonomiskt?
INGEN!!
Varför ska jag vara med i facket när de inget kan göra när det gäller mig
Är det bara för dom att sitta och säga hur många de har hjälpt genom tiderna ja det hjälper inte mig för mig kan de inte hjälpa
Arg är jag och huvudet snurrar och jag mår skit för hur det än blir så är det jag som hamnar på gatan och ingen annan
Det är min ekonomi som blir lidande och inte din
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar