ÄLSKA LIVET MED STYRKA OCH SJÄL

Styrka ,det är något som jag kan stoltsera med i min familjesaga. Både på gott och ont, både med stolthet och lite vemodig sorg för det beror sig på i allra största grad vad det är man utsetts till att behöva använda denna kvinnliga styrka till. Men en sak ska sägas: INGEN, INGEN ska säga att inte kvinnorna i min familje saga inte är STARKA. Den första och största är min dotter,vilken makalös styrka och vacker själ denna kvinna har med allt som finns i hennes kappsäck så älskar hon livet som ingen annan jag känner till. Jag är alldeles övertygad om att hon kommer att gå långt med allt hon vill företa sig med och hon kommer definitivt att lyckas. Den andra kvinnan är min egen lilla mor, ja vad hon fått kämpa men på ett helt annat plan. Den tredje kvinnan är min svärmor, kära lilla du, kanske den som förstått oss bäst i det vi gått igenom. Den fjärde kvinnan var min lilla starka farmor,Emmy Amanda som ensam vid 30+ fick uppfostra 5 barn, ta hand om hus,läxor,två arbeten och få ett populärt danställe att gå runt och detta inte i dagens samhälle utan farmor var född 1898 så ni kan själv räkna ut... och så är där ju en själv då också, jag inser mer och mer att det krävs en stark kvinna för att klara sig igenom det jag gjort och det jag upplevt men skulle det komma lite smulor av det på ålderns höst , ja, då är det nog förståerligt och lite accepterat att lite skit blir det av det. Många har de gånger varit då jag legat och funderat över hur man skulle orka med allt och man skulle lösa allt på det endast bästa sätt men flertalet gånger har det bara blivit på det sättet som varit bra eller ganska bra eller bara helt okej och det har varit helt okej med det med. Min man och jag som snart har bröllopsdag,vi har gått genom eld och vatten, blixtar och dunder med den rätta benämningen. Inget har vi tagit för givet någonsin men ändå fick vi allt men jag vet att man får på sin börda vad man orkar att bära men det har varit otaliga gånger fan för mycket. Tack för att vi får hålla ihop men vi kan varandra så det kämpas ideligen på för det är den rälsen vi är på och det är svårt att ta tag i handbromsen och sakta ner, så småningom kanske vi kan försöka få njuta lite av varandra,så småningom...